Den13 januari är det tjugo dagar sedan julafton och Knut har namnsdag. För de allra flesta i Sverige innebär det att julhelgen har nått sitt slut och att granen slängs ut tillsammans med övrigt julpynt. Att dagen heter Knutdagen har att göra med den danska prinsen Knut Lavard som dödades i Odense 1137 den 7 januari. Hur han dog finns det olika historier om. Alf Henriksson skriver att det var i kyrkan som prins Knut träffades av en sten i huvudet. Men inte värre än att han tog ett kärl från altaret som han lät blodet rinna ner i för att skydda sin sidendräkt. Ett spjut genom ett fönster gjorde dock slut på prinsen, som blev helgonförklarad.Således var 7 januari länge Knutdagen, men när julen förlängdes på 1600-talet flyttade även Knut med och det är därför vi ännu kan säga ”Knut kör julen ut”.
Tjugondag Knut firades betydligt mer och livligare förr i tiden eftersom det var då gillena avslutades. Enligt traditionen skulle all mat och dryck som fanns kvar från julfirande förtäras på tjugondag Knut. I Bohuslän fanns följande talesätt: Slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin’t i alle husa. Att ”köra ut julen” skedde också rent bokstavligt när mor i huset efter att maten var uppäten öppnade alla dörrar och därefter for runt med en sopkvat och skrek – ”Ut Knut! Nu är julen slut”. Om det inte var husmor som gick runt med kvasten fanns det Knutsgubbar som kunde göra jobbet. En Knutsgubbe var klädd i fårskinnspälsar som vänts bak och fram, koskällor kring halsen, mask för ansiktet och en djävulssvans därbak. Knutsgubben kunde också vara en dock som lämnades på grannes farstu. Dock var man tvungen att springa därifrån i rasande fart, för om man blev upptäckt fanns risk att man fångades in och kläddes av naken. Under resten av året var man en person som det stod fritt att driva med.
Som framgår av bilden ovan var barnen med eller mindre utklädda till ”knutabubbe eller knutagumma”, och som tack för detta belönades med en liten julklapp. Dessutom fanns det fiskdamm, där alla fick napp.
Det är alltså denna gamla tradition som hembygdsföreningen skall försöka hålla vid liv. Om det är samme ”Knutagubbe” som vaktar hembygdsgården nästa år får vi se, men förhoppningsvis blir det ”knutagille”, även då.
